Starka känslor

 
Jag fick för bara ett par timmar sedan ett väldigt tråkigt besked. Inte för att jag på något sätt kan påverka det men det är alltid tråkigt när ett hjärta brister. Speciellt om det är någon man står nära och bryr sig om. Jag kan inte sluta tänka på det utan att fälla en tår. Har ni också varit med om att något berör så mycket att det känns som att det är en själv som är drabbad?
 
Det har alltid varit lite av ett problem för mig. Jag bryr mig  f ö r  m y c k e t. När jag får det där samtalet och någon på andra sidan gråter är det som om något skär i mig. Jag får en klump i magen och ett tryck över bröstet. Jag kan inte sluta tänka på det. Kanske är det därför många kommer till mig för att vilja prata. Jag är en god lyssnare, har lätt för att sätta mig in i situationen och bryr mig på riktigt. Trots att mitt hjärta blöder mer än det behöver så är jag glad att finnas till. Vi behöver alla en axel att gråta emot ibland <3
3 kommentarer

Kräftskiva

 
 
 
 
 
 
 
 
 
Hej kära vänner. Jag hoppas ni har haft en underbar helg så här långt. Själv har jag precis stigit upp från sängen efter en lugn morgon under täcket. Att få ligga och dra sig är det bästa jag vet. Ingen klocka som ringer och inga tider att passa. Extra härligt är det när man varit på galaj kvällen innan.
 
Igår vankades det kräftskiva hos ett par goda vänner i Åkarp. I normala fall brukar vi sova över men eftersom vi har lite planer idag åkte vi hem med sista tåget. Kvällen bjöd på såväl snapsvisor som sällskapsspel och dans till 90-tals låtar. Förutom alla fina människor så hade värdparet lyckats oroligt bra med dukningen för att få ordentligt med kräftskivestämning. Allt gick i samma tema. Tallrikar, servetter, hakklappar, ljushållare och girlanger. Givetvis fick vi också varsitt snyggt ihoprullat sånghäfte med våra namn på. Man får såklart göra som man vill men jag tycker det är superkul när någon ansträngt sig lite.  
 
Har ni varit på någon kräftskiva i år?
dukning
8 kommentarer

När tiden får bestämma

 
 
 
 
Idag är det onsdag. Men det är inte vilken onsdag som helst. Det är min onsdag. En onsdag i månaden kan jag stänga ner datorn och köra hem redan när klockan slår 15. Varje gång planerar jag in en massa måsten som jag annars har svårt att hinna med. Hämta ut paket, gå till banken, ringa viktiga samtal eller besöka mormor. Idag var det inget undantag. 
 
Så fort klockan blev 15 stängde jag ner min dator och körde jag raka spåret till biltvätten. Idag skulle bilen tvättas, putsas och bli riktigt omhändertagen så som den bara blir ungefär en gång om året. Efter dryga 15 minuter i tvätten börjar bilen blänka och den får tillbaka sin forna glans. Nu skulle den bara dammsugas och skrubbas invändigt också. Jag kör bort bilen till luckan där jag kan dammsuga och inser att det är kö. Jag sätter mig på en bänk, tar på mig brillorna och njuter av solen. Jag har trots allt två timmar extra denna onsdag så varför stressa. Efter ett tag börjar jag dock snegla lite på kön som för tillfället verkar stå alldeles stilla. Och det är då jag inser att jag troligtvis inte kommer få dammsugat på ett tag. Tio killar med sina fina bilar hade tänkt samma sak som mig. Kanske var det även deras onsdag, jag har ingen aning, men vad jag kan se så har dem inte särskilt bråttom med att få sina bilar färdiga. Jag blir irriterad och kör hem.    
 
Nu sitter jag här vid köksbordet, smuttandes på en kopp kaffe och undrar vad det var jag blev så irriterad över. Detta var väl inte hela världen? Och nej, det var det förstås inte. Just där och så blev jag en aning irriterad över att planen sprack men det är fortfarande min onsdag och det är fortfarande strålande sol ute. Balkongdörren bakom mig står öppen och jag hör båtar, fåglar och glada skratt utanför. Alla passar på att insupa den, troligtvis, sista sommarvärmen för året. Hur kan jag orka vara irriterad över en sån liten sak när jag kan fokusera på något mycket trevligare! Nej, nu är det dax för mig att stoppa tiden för en stund, ta med kaffet ut på balkongen och njuta av den härliga sommarkvällen. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
1 kommentar