När tiden får bestämma
Idag är det onsdag. Men det är inte vilken onsdag som helst. Det är min onsdag. En onsdag i månaden kan jag stänga ner datorn och köra hem redan när klockan slår 15. Varje gång planerar jag in en massa måsten som jag annars har svårt att hinna med. Hämta ut paket, gå till banken, ringa viktiga samtal eller besöka mormor. Idag var det inget undantag.
Så fort klockan blev 15 stängde jag ner min dator och körde jag raka spåret till biltvätten. Idag skulle bilen tvättas, putsas och bli riktigt omhändertagen så som den bara blir ungefär en gång om året. Efter dryga 15 minuter i tvätten börjar bilen blänka och den får tillbaka sin forna glans. Nu skulle den bara dammsugas och skrubbas invändigt också. Jag kör bort bilen till luckan där jag kan dammsuga och inser att det är kö. Jag sätter mig på en bänk, tar på mig brillorna och njuter av solen. Jag har trots allt två timmar extra denna onsdag så varför stressa. Efter ett tag börjar jag dock snegla lite på kön som för tillfället verkar stå alldeles stilla. Och det är då jag inser att jag troligtvis inte kommer få dammsugat på ett tag. Tio killar med sina fina bilar hade tänkt samma sak som mig. Kanske var det även deras onsdag, jag har ingen aning, men vad jag kan se så har dem inte särskilt bråttom med att få sina bilar färdiga. Jag blir irriterad och kör hem.
Nu sitter jag här vid köksbordet, smuttandes på en kopp kaffe och undrar vad det var jag blev så irriterad över. Detta var väl inte hela världen? Och nej, det var det förstås inte. Just där och så blev jag en aning irriterad över att planen sprack men det är fortfarande min onsdag och det är fortfarande strålande sol ute. Balkongdörren bakom mig står öppen och jag hör båtar, fåglar och glada skratt utanför. Alla passar på att insupa den, troligtvis, sista sommarvärmen för året. Hur kan jag orka vara irriterad över en sån liten sak när jag kan fokusera på något mycket trevligare! Nej, nu är det dax för mig att stoppa tiden för en stund, ta med kaffet ut på balkongen och njuta av den härliga sommarkvällen.
Helt rätt att bara strunta i den där irritationen. Men det är konstigt hur små saker som "förstör" vår planering kan få oss på "fel" tankar. Du gjorde helt rätt i att åka hem och ta en kaffe istället. ;-)
Kram Anna